igår förbannade jag svenskar som folkslag. jag var tvungen att handla efter jobb. handla massor. för min kyl skrek så tom den var. jag hade tre stora påsar mat och en sportbag med kläder och började traska hemåt. det var svettigt och varmt men det gick. helt plötsligt går den största påsen av på mitten. kycklingfilé och grönsaker ligger över HELA trottoaren. kul. det var då man svor pappas "satans-helvetes-jävlar-ramsa". jag försökte lappa ihop påsen och resten av vägen hem blev någon form av haltande, kasande och svettigt balanserande. INGEN ERBJÖD SIG ATT HJÄLPA MIG! det var massor av folk på väg åt mitt håll. kunde någon erbjuda sig att bära en påse en bit? hade varit fint.
istället bara log dom mot mig. stoppa en ert leende någonstans, tänkte jag medan svetten droppade och kycklingfiléerna gav sig på vift än en gång. kunde inte se det roliga i detta. hade jag varit någon annanstans än i Sverige, tänkte jag - så hade folk rusat fram. men inte sammanbitna, osociala svenskar. här är varje man för sig.
hjälp alltid en kvinna i nöd! en av tio guds bud enligt min bibel. idag har jag träningsvärk i hela överkroppen. /M.
din stackare! du är en tapper kämpe :)